Under året uppstår många skiftningar och förvandlingar i den yttre naturen och vi vet att dessa både fysiskt och själsligt påverkar oss. Det uppstår till exempel på våren vissa hormonförändringar i människan, förorsakade av en stegrad ljuspåverkan. Detta kan i sin tur inverka på den själsliga balansen.
Däremot är vi inte alltid så medvetna om alla de andliga händelser under året som påverkar vår livskraft och inre hållning. Det kan vara en viktig uppgift att medvetet intressera sig för årskretsloppet och på nytt börja leva med det. Vi talar ofta om de fyra stora vändpunkterna jul, påsk, midsommar och mikaeli; men mellan dessa finns åtta andra betydelsefulla inslag som vi i vår tid till stor del har glömt bort. Det finns också många andra andliga händelser, som på olika sätt samverkar med de tolv högtiderna.
I gamla tider, när man ännu hade ett visst klarseende, levde människorna mycket mera med årsrytmerna. Detta framgår av äldre tiders kulturer, till exempel den egyptiska eller den grekiska. Gestaltandet av högtiderna utgick då från mysterietemplen. I samband med framförandet av de eleusinska mysterierna i Grekland framträdde Demeter och hennes dotter Persefone. Man upplevde då hur årskretsloppet var hölje och klädnad för gudomliga väsen. Persefone blev av Hades bortrövad till underjorden och fick först efter gudarnas ingripande åter komma upp till jorden, men då enbart två tredjedelar av året. Under denna tid blommade naturen upp och blev full av liv.
Med en annan bild för samma väsen talade man under medeltiden om gudinnan Natura. Detta väsen lever också i vår tid i årsrytmerna. Trots att det ännu inte är så vanligt att vi medvetet kan uppleva alla dessa skeenden, följer själen i det omedvetna, i känslan och i viljan, ofta med i rytmerna, i processerna och i hela andningen från jordens själ (gudinnan Natura). Denna genomgår en stor andningsprocess med en utandning under våren och fram till midsommar. Därefter påbörjas en inandning, så att jordens själ under jultiden är som mest koncentrerad i jordens inre.
Man kan säga, att jorden under vintern är vaken och har sin själ inne i sig, medan jorden under somartiden är mera drömmande, med själen ute i kosmos.
