Goethe berättar i sin färglära att prismat var ett instrument som aktades så högt att den kinesiske kejsaren betraktade det som ett majestätiskt privilegium att äga det.
Goethe definierar prismat som en “långsträckt glaskropp vars båda ändytor utgörs av likadana, parallella riktade trianglar. Parallella kanter går i rät vinkel ut från hörnen på de båda ändytorna förbinder dessa och bildar prismats tre sidytor”.
Då man tittar genom ett prisma syns föremålen mångfaldigat färgade. I rummet eller landskapet böjs och färgas linjer på ett särskilt sätt. Goethe: “Små smala kroppar framstår helt färgade och det liksom går ut färgade strålar från dem. Både här och där ser man gult, rött, grönt, blått, violett och persikoblomfärg och alla färger harmonierar.”

Designer: Johannes Dekkers