Säd i daglig kost – var börjar man?
En god planering förenklar tillagningen av säden i hög grad. Blötläggning och lätt rostning kan man göra med större mängder i förväg, kanske en dag när man ändå är sysselsatt med att arbeta i hemmet. Vid behov är det sedan bara att ta fram säden, koka upp den och låta den svälla. Sädesslagen kan delas upp i s.k. mjuka och hårda sorter. Till de mjuka hör hirs, ris, havre och bovete. De kräver inte så mycket tid och tillagningskonst och är därför lämpliga att börja med. De hårda sädesslagen, vete, korn och råg kräver lite mer kunskap och tid. Vill man införa en ny mathållning är det viktigt att man inte begär för mycket av sig själv eller familjen. Det är bättre att börja med några få lätt accepterade rätter än att gå för hårt fram. Och den som vill ha sin köttbit kvar kan också finna sin inspiration. Att t.ex. koka fårkött till-sammans med korngryn är väl värt att pröva. Är alla införstådda med förändringen blir problemet inte stort, men det är sällan man är så lyckligt lottad. Barnens smak blir i dag på ett tidigt stadium fastlagd på ett bestämt sätt och är ofta svår att ändra på. Nyttighetsaspekten håller sällan i längden när det gäller mat. Det går lättare om barnen själva får ta del i det som försiggår i köket. Ju äldre man blir, desto längre tid tar det att vänja sig vid en ny kost. Med smak och dofter är många minnen förknippade som inte är så lätta att gå ifrån. Det är viktigt att de nya insikterna inte framförs på något ensidigt och fanatiskt sätt. Det handlar om att hitta vägar att möjliggöra upplevelser av att den här kosten är bättre, både i fråga om smak och kvalitet. Sädeskosten behöver inte innebära stora omställningar. Och det är säkert lättare nu när medvetenheten hos människor ökar om nödvändigheten av ändrade matvanor. Modern forskning bekräftar gång på gång sädesslagens betydande näringsvärde. Kanske man kan börja med att byta ut det vita riset mot råris. I småkakor kan en del av vetemjölet ersättas av grahamsmjöl, som dessutom ger mera smak. En sallad på havre brukar sällan möta invändningar. ”Biffar” eller dylikt med säd som grundstomme som på en utflykt serveras omlindade av ett salladsblad går säkert också hem. Att över huvud taget göra serveringen tilltalande och spännande är viktigt. Färska kryddor som finns i livsmedelsbutiken nästan året om kan bidra med sina dofter och smakämnen. Rostade nötter eller sesamfrön gör en enkel måltid genast lite festligare. En havredryck med carobpulver kan ersätta ett färdigt fabrikat. Barley Water, varmt eller kallt, är gott och billigt som närande mellanmål och kan ersätta annan dryck. Detsamma gäller gröten: råsirapen som ringlar ovanpå i vackra mönster gör måltiden intressant. Till sist ska sägas att också följande kryddor behövs vid sädesmatlagningen: skicklighet, tolerans, diplomati – och fantasi.
