Visst kan det vara bra att vara anpassad. Utan anpassningsförmåga skulle vi krocka med allt och alla och vi skulle inte kunna utveckla ett civiliserat samhälle så som det vi lever i nu.
Men blir det inte lite väl mycket ibland. Vad är det egentligen som går att jag styrs av andra och av annat utanför mig själv? Varför känner jag mig tvungen att följa alla dessa viljor som vill annat än vad jag egentligen vill.?
Varje dag följer vi och anpassar oss till en massa "måsten". Man måste ju ... annars ..." Vad finns det för alternativ - finns där en väg ur anpassningen? Kan vi hitta vårt eget sätt att förhålla oss till "anpassningen"? Hur är en hemlighet ingen behöver veta.
Självmord är allvar som belyses i början av texten. Iris har inriktning på livet.
Hon skriver om upplevelsen att livet är precis som det ska vara.
”Lyckas man tangera den här upplevelsen någon gång då och då så är livet gott. Jag samlar på sådana ögonblick. Dröjer det för länge mellan gångerna brukar jag ofta fundera kring vad som står i vägen och då brukar jag ändra på saker och ting tills jag blir nöjd. Jag ser det som en lek, en utforskning av livet, ett ständigt experimenterande, och det ger ett intressant innehåll, men det går inte om man är för duktig på att anpassa sig.”
Här beskriver Iris Johansson hur man kan vara autonom, sig själv, utan att det leder till destruktiva konflikter.
Författare: Iris Johansson
Förlag: Wrå Förlag
Utförande: Klammerhäftad
Antal sidor: 54
Utgivningsår: 2004
